|
|
|
Tidlösa
melodislingor från Fläsket Brinner. Bengt Dahlén på gitarr borde dock sluta
sjunga de få rader han gjorde under spelningen i lördags.
Foto: Jens Werner
|
MUSIK
Fläsket Brinner
Studenternas hus, Eskilstuna
När väl gitarristen Bengt Dahlén sjunger är det bara pinsamt plågsamt.
"åh, vad det är skönt att pippa", eller "med en enkel tulipan
på bemärkelsedan" är vad han får ur sig.
Lekfulla kombinationer
Håller med trummisen Erik Dahlbäcks sköna kommentar i det här fallet. Det
sjungs redan överallt i alla sammanhang.
När Fläsket Brinner i stället släpper fram lekfullheten och kombinationerna
med instrumenten, växlar lugna med vilda partier blir jag helt tagen av de
tidlösa melodislingorna.
Så kommer en man fram till mig. Han säger att Erik Dahlbäck är Sveriges bästa
trummis. Skriv det, uppmanar han. Okej, Erik Dahlbäck skapar ett driv i
musiken som är värt en hyllning men det är ändå helheten som är bandets stora
styrka. Att alla instrument verkligen gör sitt för att ge musiken dess udda
karaktär.
Bandet är musikhistoria
De har inte alltid varit sams. Men det är en förhoppning att de aldrig
slutar bjuda på det som en gång började under Gärdesfesterna i Stockholm.
Fläsket Brinner kommer alltid ha en plats i svensk musikhistoria, det bevisas
i kväll.
Ju bättre musiken blir, desto fler lämnar Kåren. När det till slut inte är
fler än ett tjugotal personer i lokalen tackar Bengt Dahlén entusiasterna som
snällt sitter kvar under lördagsnatten.
Det är läge att tacka Fläsket Brinner också.
|
