GP 20/1 2004

Fläsket Brinner
The Swedish Radio recordings 1970-75
(Mellotronen)
* Betyg = 5 fyrar av 5 möjliga. *

>Instrumental progg. Fläsket Brinner har gått till musikhistorien som exempel på att svenska proggband hade så roliga namn. Skratta gärna åt namnet men lyssna också! Fläsket Brinner var - och förblir - en av Sveriges bästa instrumentalgrupper.
Att gruppen innehöll elitmusiker poängteras av den här boxen (fyra cd) med radioinspelningar. Förresten bör man tala om Fläsket Brinner i plural.
Bengt Dahlén, elgitarr, Gunnar Bergsten, saxofon, och Per Bruun, elbas, var stommen. Erik Dahlbäck spelade trummor större delen av tiden. Övriga medlemmar växlade och de nytillkomna påverkade både repertoaren och musiken.
Fläsket Brinner kan beskrivas som en musikalisk idé. Rock mötte jazz. Musikerna kom från bägge hållen. Men  resultatet blev varken det ena eller det andra utan något tredje och fjärde.
Sten Bergman, som startade gruppen men snabbt försvann, medverkar på första cd:n (inspelad 1970). Hans hammond glöder som en kamin, ingen har spelat varmare  orgeltoner. Det klingar svenskt och folkmusikaliskt, snarlikt Bosse Hansson men  Bergman är spelskickligare.
På andra och tredje cd:n (bägge 1971) sitter just Hansson vid orgeln. Flera Sagan om ringen-låtar får annorlunda tolkningar. Bobo Stenson väver säregna jazzimprovisationer på elpiano kring melodin till De svarta ryttarna.
På fjärde cd:n (1975) tar Jan Ternald, klaviaturer, och Sebastian Öberg, elmandola, med musiken i riktning åt den experimentella, symfoniska rockmusiken.  Samtidigt bidrar jazzsaxofonisten Bergsten med en låt, Kinaspel, där olika melodiska teman avbryter varann. Introt är en dikt av Ho Chi Minh, läst av gitarristen Dahlén. Nu har Bosse Skoglund bytt av bakom trummorna.
Trots de musikaliska sprången åt olika håll, trots att medlemmarna växlade och trots att musikerna var personligheter och virtuoser, så kännetecknas Fläsket Brinners musik av lyhört samspel. Allt hålls ihop av det genomgående svänget, mjukt och jazzigt. 
BENGT ERIKSSON