De är ett av Sveriges mest omtalade proggband. Men Fläsket Brinner känner sig mer hemma i punken. På fredag spelar de på proggfestivalen på Karön utanför Ronneby.

	Foto: Björn Bergström

Det är 37 år sedan Erik Dahlbäck smög sig ut i natten och kuppade igenom namnet Fläsket Brinner genom att skriva det på turnébussen till det då ännu namnlösa bandet.
 I dag är det ett av de mest representativa namnen för den svenska proggen.
 Men det är inte bara namnet som har levt vidare. Fläsket Brinner är fortfarande ett aktivt band, och så småningom kommer ett nytt album med helt nya låtar.
 - Med tanke på vår höga ålder mår vi ganska bra. Vi funkar fortfarande och tycker fortfarande det är kul att spela. Vi är ambitiösa och kör in mycket nytt och försöker låta bli att bara upprepa det gamla, säger Erik Dahlbäck, bandets trummis.
 
 Varit med sedan starten
 Han är en del av "urfläsket", som han själv kallar den kärna som varit med sedan starten, och som består av honom själv och gitarristen Bengt Dahlén.
 Men även om bandet till stora delar är nytt är konceptet detsamma: tung, instrumental rock med stort utrymme för improvisation.
 - Vi vill att musiken ska födas i stunden, kollektivt i gruppen, och samtidigt låta den förändras medan den pågår. Det är lite som en friare jazzorkester. Men vi gör inte jazz, även om flera av medlemmarna är jazzmusiker, säger Erik Dahlbäck.
 Proggen under 70-talet går något förenklat att dela upp i en tidig, mindre politisk fas och en senare med ett allt tydligare politiskt budskap. Fläsket Brinner har alltid tillhört den förstnämnda. Och även om de, enligt Erik Dahlbäck, hela tiden har befunnit sig på vänsterkanten sett till medlemmarnas åsikter kändes politiseringen av musiken helt fel för dem.
 - Det blev en helt annan grej då. Det första folk undrade var om vi hade politiska texter. Vi passade inte alls in där. Och den blev jävligt tråkig efter ett tag, den där musiken, säger Erik Dahlbäck.
 Varför passade ni inte in?
 - Jag vet inte, men vi hade nog problem med att underordna oss.
 Det låter mer som en punkinställning.
 - Ja, när punken kom kände vi igen oss i det direkt. Hade den vågen kommit tidigare hade vi nog varit en del av den. Men på något sätt är man väl på en vänsterkant ändå. Jag skulle gärna se att det fanns en alternativ scen på allvar. Det skulle musiken må bra av.
 
 Kom tillbaka till en ung publik
 Fläsket Brinner upplöstes på 1980-talet men återuppstod under 2003. Men några förhoppningar om att kunna locka nya lyssnare hade man knappast inför återföreningen.
 - Vi var helt övertygade om att det skulle stå ett gäng med gamla t-shirts och stora magar, något tunnhåriga och utan tänder. Men det var inte så alls, säger Erik Dahlbäck och berättar att många i publiken i dag är unga.
 
 "Den kanske är mer levande"
 Det finns dock skillnader på nu och då.
 - Förr när vi spelade dansade folk. Nu står de still eller sitter ner och lyssnar. Då var det mer jämbördigt mellan de som spelar och de som lyssnar. Till exempel tror jag inte vi fick skriva en enda autograf förr. Nu kommer det fram folk som vill bli fotograferade tillsammans med oss.
 Proggen är alltså inget museiföremål. Och Erik Dahlbäck tror att internet kan öppna för en ny motrörelse inom musiken. En motrörelse där band som Fläsket Brinner kan få utrymme.
 - När proggen kom var den ett alternativ till den kommersiella musiken, och det kanske är dags för det igen. Proggen låter inte alls tillrättalagd som musiken annars gör i dag. Den kanske är mer levande.

Arvid Jurjaks